Att välja mat med lågt kaloriinnehåll!


Man behöver inte äta lite mat för att få äta mycket.  Det finns flera val att göra för att få i sig mindre kalorier men ändå kunna äta sig riktigt mätt.
 
I förra veckan bestod min lunch en av dagarna av cirka 300 kalorier. Då fick jag äta allt på bilden. Först en tomat och räksoppa. Den gjorde jag av färdigköpt tomatsoppa och sen hällde jag i räkor och tomatbitar och värmde. Blev super gott. Till efterätt blev jag sugen på pannkaka, men sylt innehåller mycket socker och därmed kalorier och grädde eller glass likaså. För att göra en lättare variant tog jag istället frysta hallon och mosade till en sylt tillsammans med en klick keso. Fungerade alldeles utmärkt som tillbehör och det innehöll knappt inga kalorier, perfekt. Blev till och med nästan lite för mätt på det här. 
 
Men att göra de rätta valen och välja det med minsta kaloriinnehåll är ett bra sätt för viktnedgång. Och visst kan man följa med på pizzerian. Välj bara salladen där istället med dressingen på sidan av och skippa sötad dryck och brödet så kan du styra hur mycket som ska in och det behöver inte skena iväg i all hast med massor av kaloriöverskott som kroppen sedan vill lagra som fett. Kalorier in och kalorier ut ni vet. Balansen där är viktig oavsett vilken metod för viktminskning man använder.

Träning - Att nå sina mål!

 
En urusel bild på svettiga mig från Instagram (heter Lottizdays där) som jag la upp i söndags efter dagens löparrunda för att stolt berätta vad jag uppnått.
 
I juni i år bestämde jag mig för att börja springa 5 km varannan dag och klara det hela sommaren för att komma i riktigt bra form. Jag hoppades på att även förlora ett par kilon innan jag började jobba. Men där gick jag bett. Men det spelar inte så stor roll för jag känner att jag ändå vunnit något på det här. Jag orkar mera och jag har blivit fastare på vaderna. Det är alltid en början.
 
I söndags var alltså min sista lediga dag och i och med det har jag lyckats med det mål jag satt upp för mig själv. Jag anser mig ha lyckats trots att jag en dag bytte ut löpningen mot 3 timmars ridning och vid ett tillfälle blev det två dagars vila istället för en. Men bortsett från detta har jag tränat varannan dag hela sommaren och jag känner mig otroligt stolt över mig själv som lyckats. Trots att vissa dagar känts tunga och benen inte riktigt orkat med och benhinnorna värkt emellanåt så jag fått gå vissa sträckor så har jag tagit igenom mig 5 km vid varje tillfälle.
 
Men bara för att semestern är slut betyder det inte att utmaningen och målen för mig själv är slut. Jag har ett långsiktig mål till nästa sommar och ska jag kunna uppnå det måste jag fortsätta hålla igång ordentligt. Träningen kanske ändras något till Friskis och svettis i höst varvat med löpning på löpband, men träning varannan dag kommer jag fortsätta hålla. Den största utmaningen nu är att lyckas orka med träningen samtidigt som man jobbar. Det återstår att se om jag lyckas eller inte. Jag sprang igår, men fick migrän på kvällen, troligen då jag utsatte en redan matt kropp för mer en vad den orkade med. Idag tog jag en promenad istället och även om jag är trött och huvudet värker idag med så kändes det behagligare. Kanske får det vara det nya just nu att gå mera tills kroppen ställt om sig? Ja vi får se! Bara jag rör mig minst 5km/varannan dag är jag nöjd.
 
Kosten fortsätter jag med och registrerar och räknar. Tycker att jag borde gå ner i vikt någon gång om jag gör allt rätt. Problemet är p-sprutan som gjorde att jag gick upp 4 kg på väldigt kort tid och som gör det svårt att tappa kilon igen. Och minsta sak jag unnar mig resulterar i plus på vågen så för att lyckas måste jag välja sånt som är kalorisnålt hela tiden. Men det går sakta, men säkert åt rätt håll så det är bara att hålla ut. Om ett år hoppas jag min livsstilsförändring kan ge en utvärdering med tydligare syn på vilka effekter träning och rätt kost kan ge. Det är mitt mål och det jag kommer kämpa mot!

Min viktkamp - Har bantningen blivit en livsstil?


Jag har alltid haft en normal vikt i min uppväxt förutom som bebis, då var jag rund och go. Men annars har jag aldrig varit varken för smal eller för tjock utan precis lagom. Har aldrig behövt tänka på vad jag stoppar i mig utan vikten har hållit sig bra ändå. Har heller aldrig varit någon direkt flitig aktivitetsmänniska och rört på mig särskilt mycket.
 
När jag var 17 år träffade jag min make. Hans mamma lagade väldigt god mat och dessutom mycket gräddig mat, sådan mat växte jag inte alls upp på. Det var fetaste crème fraichen, fetaste grädden och många gånger sådan som bara ren sås. Jag åt och jag tog oftast om en gång till, det var ju så gott. Portionerna blev större än vad jag tidigare åt. Nykära som vi var blev det också många turer till kiosken för att ha något att mysa med när vi kröp varandra nära i soffan framför en film. 
 
Med en liten fyra i magen år 2011!
 
Allt det här extra började sakta visa sig på vågen. Men vikten höll sig rätt bra tills jag var runt 19 år. DÅ la jag snabbt på mig kilo efter kilo och på bara ett år lyckades jag gå upp massor i vikt och hamnade på ett BMI med sjuklig fetma.
 
Vändpunkten kom när jag fick se bilderna från min 20-årsfest. Herregud är det där jag? Hur har jag kunnat bli så stor? Jag vägde då 89 kg till mina 162,5cm (ja den extra halvan där är viktig ;-)). Skulle jag fortsätta i samma takt skulle jag snart vara uppe på tre siffrigt. Men så kom jag i kontakt med viktväktarna och började min viktkamp. Att den sen 12 år senare fortfarande skulle hålla på det trodde jag aldrig.
 
Viktväktarna visade sig dock fungera väldigt bra och jag lyckades gå ner hela 26 kg på bara något år. Jag tappade all min övervikt och vägde då 63 kg (år 2002). Min tanke var att klara 3 kg till, men så blev jag gravid och efter det föll allt. Efter graviditeten har min kropp gått upp i vikt och ner i vikt som en jojo. Varje graviditet har inneburit 20-22 kg uppgång och jag har alltid haft kvar ett par kilo från varje graviditet som inte gått att bli av med hur hård jag än varit mot mig själv. Viktväktarna fungerade inte alls, trots intensiv träning och noga räknande av Points. Jag stod stilla i vikt. 
 
Jag har gråtit många tårar, tappat fotfästet flera gånger och trillat dit igen i gamla vanor när det inte fungerat, men då med en viktuppgång till följd. Då har jag börjat banta igen och provat nya saker för att jag så gärna vill bli av med all övervikt, men dieterna har bara resulterat i att jag gått upp allt igen så fort jag slutat.
 
Dryga 78 kg förra sommaren. Väger iaf lite mindre i år ;-)
 
Och sakta men säkert kommer tankarna och funderingarna. Kommer jag alltid vara en bantare? Det känns som att den blivit min livsstil på något vis. Och jag vet att jag inte är ensam. Men att hela tiden åka upp och ner som en jojo i vikten känns absolut inte hälsosamt. Så någon förändring måste ske. Jag måste komma tillbaka till ett sätt som fungerar för mig. Jag har provat det mesta, men står stilla i vikt eller tappar och går upp allt igen. Varför det ska vara så svårt att gå ner i vikt efter att ha fött barn och för att man äter preventivmedel kan jag inte riktigt förstå. Hur gör alla andra smala och fina personer? Inte håller de igen på onyttigt iaf för det äts både det ena och det andra onyttiga som de stolt visar upp på sina Instagram konton!
 
Idag ligger jag på en övervikt runt 10 kg. Jag hade kämpat mig ner så jag låg runt 70 kg genom bra kosthållning och motion, men i juni när jag tog min andra p-spruta började jag gå upp igen och la snabbt på mig runt 5 kg, detta trots att jag inte gjort några ändringar i min kost. Det har gett mig ångest då jag gjort allt rätt och jag är säker på att orsaken är p-sprutan då den har just det som biverkan. Men jag vägrade ge upp och i tisdags fick jag nog och tänkte ge viktväktarna en sista chans, kanske fungerar det igen efter sista barnets födelse?
 
Så i fyra dagar nu har jag räknat Points och trots att jag tränat har jag hållit mig till den tillåtna mängden points man får äta och låtit de extra pointsen man får av träningen "försvinna" ut i tomma intet. Och det verkar som att VV fungerar då. Vikten rör sig nedåt jag har redan tappat 1.6 kg. Helt otroligt. Jag är väldigt förvånad. Och nu håller jag alla tummar jag har att det fortsätter så här. Det är ju lite tidigt att utvärdera ännu, men jag tänker ge det en chans och hålla på ett tag.
 
Så nu är jag positiv igen. Viktnedgången kan få ta tid, bara jag går ned i vikt och någon gång ibland kan unna mig något lite lyxigare och det kan jag med denna typ av kosthållning. Inget är förbjudet, bara mängden är rätt.
 
Det blev ett långt inlägg idag, hoppas ni orkade läsa ;-)

Tidigare inlägg