Vårtrötthet?!


Jag har alltid så svårt för övergångarna, höst-vinter och vinter-vår. Blir alltid extra trött och med tröttheten kommer de där dumma tankarna, sånt som hänt som bara måste ältas igen. Varför duger jag inte? Varför är jag inte värd att älska och kämpa för? Varför kan jag inte bara vara jag och man tycker om mig för den jag är, trots en del dåliga sidor? Och varför slutar jag aldrig älta samma sak om och om igen! Sluta bry dig, gå vidare och släpp det! Hur mycket jag en önskar att det vore annorlunda kommer det inte bli det så acceptera att det är som det är! Varför ska det vara så svårt?
 
Jaja något positivt finns det idag trots allt. Våren som visat en underbar sida, att jag har skrattat med kollegor idag, att jag fått två kramar och jag älskar dig mamma av de finaste barnen i världen och att jag i helgen kommer få träffa nära och kära.
 
Och det här ger sig snart! Som vanligt går det över och jag kan fortsätta i den där härligt glada känslan igen! Imorgon är en ny dag!

Mentalt urladdad!


Så svårt när det råder kaos i huvudet och man inte vet hur man ska uttrycka sig utan att det låter dumt. Och det är så svårt när man känner sig sårad och inte riktigt vet hur man ska uttrycka det! Och ensamhetskänslan är så oerhört jobbig att känna att jag bara vill slänga ut den genom fönstret och aldrig se den mera! Varför måste dessa dagar finnas och varför kommer dem nu, denna månad som är ett av mina absolut bästa månader. Kan det inte bara finnas någon avstängnings knapp så man slipper ta in så mycket och slipper känna och analysera saker hela tiden. Sluta ta min energi! Dumma mentala psyke! Varför låter jag dig brytas ned av små saker! Varför vänder jag inte bara ryggen till, lyfter näsan uppåt och går stolt bort från det som tar ned mig!
 
Mentalt urladdad.se som dottern skulle säga!!! Det är min dag idag! Hoppas er lördag är bättre!

Att våga sätta gränser!


Efter flera månader av kämpande med ett av våra barn har allt slit äntligen börjat ge resultat. Det har handlat om läxor. Vi har stångat oss själva blåa. Stått helt handfallna för hur vi ska göra för att få vårat barn att göra sina läxor. Ett antal samtal med skolan, dörrar som har smälts igen av ett barn som inte vill, det har skrikits och gråtits. Det har blivit läxläsning på helger för att komma ifatt och det har blivit konsekvenser när man inte gjort sina läxor. Och idag äntligen fick jag höra de positiva orden från läraren om att ett förhör gått så bra att mitt barn fått alla rätt. Men viktigast av allt! Jag träffade ett glatt barn hemma som stolt berättade om resultatet på matteprovet. Den lyckan som tindrande i sitt barns ögon när orden sägs, den lyckan är oslagbar och det är här bekräftelsen kommer för hur viktigt det är att våga sätta gränser för sina barn.....
 
För allt detta kämpande under dessa månader leder förhoppningsvis till en hjälp för resten av livet, att klara skolan, att ta sitt ansvar och klara sig där ute i samhället. Mitt barn blir stärkt, får självförtroende och inser att inget är omöjligt om man bara försöker och ger saker en chans.

Tidigare inlägg