Är jag en Sverigedemokrat?


Jag blir mörkrädd när jag ser allt som skrivs där ute efter valet. Hur det diskuteras i fikarum, hur folk delar statusar av hat mot 13% av befolkningen som enligt så många röstat på ett parti som inte borde finnas. Helt plötsligt är det okej att kalla andra för rasister, att förtala dem och placera in människor i fack. Och det är okej att be folk sluta vara vän med en för ett enda val som inte stämmer in med ens eget. Iaf om personen är en av de där 13 % då är det okej att kränka, trycka ned och förminska människor. ELLER?
 
Jag ska medge att jag följt media en tid. Jag lyssnade till allt negativt som skrivits om Sverigedemokraterna och tänkte att de ska jag absolut inte rösta på. Jag gick inte ens in och läste om Sverigedemokraterna för de hade säkert inget vettigt att tillföra, det var ju vad alla sa. Jag föll för vad andra sa och jag trodde dem. Så här efteråt känner jag mig manipulerad. Jag känner att hatet började växa i mig och jag började smått bli förbannad på det parti som det sen visade sig att 13% av befolkningen röstat på. Idag skäms jag för mig själv. Idag är jag rädd för vad som kan få mig på fall att bli någon jag inte vill vara. Att tappa kärleken och tron! Jag är rädd för framtiden för det var inte Sverigedemokraterna som fick mig till att hata, det var alla andra de som tar sig friheten att fritt använda kränkande ord. Den gruppen är större en 13% och det skrämmer mig!
 
Vi har demokrati i vårat land och när vi använder den rättigheten vi har och röstar på något vi själva valt och förhoppningsvis är valet baserat på det man tror på. När det sen visar sig att 13% röstat på det parti som många anser är rasistiska och står för ett samhälle man inte vill leva i, då ifrågasätter vi det valet genom att svara med hårda ord. Vuxna människor som fryser ut och vägrar ge partiet någon påverkan i riksdagen, man stänger av elen när man får veta att det är Sverigedemokrater som har sin valvaka där och folk delar hatiska inlägg på facebook där man pekar ut de 13%. För mig är det så fel och att man ens känner att det är okej att behandla andra så. Jag ser allvarligt på det för det handlar om mobbning, om förtal och fientlighet. Jag vill inte bli behandlad så och jag tror inte alla de som röstat på Sverigedemokraterna vill bli behandlade så. För vad vinner vi egentligen på att bete sig så mot varandra?
 
Vi vet inte vilka personerna bakom varje röst är, vi kan inte dra alla över en kam. Alla som röstar på socialdemokraterna tycker säkert inte exakt som dem eller om man är moderat så är man säkert inte alls likadan som Reinfeldt. Vi ska därför inte heller se alla som röstat på Sverigedemokraterna som rasister. Det finns säkert de som är rasister och är sverigedemokrater, men det finns säkert socialdemokrater, folkpartister, miljöpartister osv som är det också. Dessutom känner jag några av de där 13%.en och kan skriva under på att de inte är rasister. Det bor inget hat i dem och de har inte ens utförd en enda hatisk handling. Men de vågar inte tala om att de röstat som de gjort för vem som helst. De känner sig kränkta när vänner och folk runt omkring talar kränkande om dem eller säger att de ska plocka bort dem från facebook för de är inte värda att umgås med. Så varför är det inte så många Sverigedemokrater som vågar tala om vem de är vilket jag också sett något skrivet om? Ja där har ni svaret! De vill inte avsäga sig kontakten med sina vänner och släkt som de tycker om. De vill inte höra kränkande ord om deras val. Jag förstår dem och de har min fulla respekt! 
 
Så snälla alla tänk på hur ni använder era ord när ni uttrycker er rädsla, erat missnöje eller vad det nu är som gör att ni anser er ha rätten att kränka 13% av befolkningen. Vill ni förända Sverige skapa istället en debatt, en diskussion utan att använda kränkande ord. Använd citat från det ni inte håller med om och berätta hur ni istället tänker om det. Det går att nå ut på ett snällt sätt utan fördomar, förtal, hat och rasistiska angrepp om man vill visa vad det är man tycker är fel. Och om andra ändå har andra tankar snälla respektera varandra. Att tänka på olika sätt eller se olika i frågor är inget negativt utan snarare positivt.
 
Och nej jag är inte någon Sverigedemokrat om någon nu behövde höra svaret på rubriken. Men jag tillhör ett parti som de flesta uppenbarligen inte stödjer och om det partiet skulle fått tillräckligt många röster och hamnat på en tredje plats i riksdagen undrar jag om vi blivit behandlade likadant?
 
-------------------------------------------------------------------------------
 
Det är helt okej att ni diskuterar under inlägget. Kränkande ord undanbedes dock.

Tankar, livet, längtan!

 

Är inne i en riktig funderar sväng. Vill så mycket, men orkar och hinner så lite. Ibland är det pengar som hindrar en från att få göra det där som man längtar efter och ibland är det vardagen som gör att man inte hinner med allt det där man skulle vilja hinna. Men om bekymren inte är större en så är det ju egentligen en bagatell! För jag har det ju faktiskt rätt bra. Jag har så mycket som andra inte har, jag omringas av fina människor, jag har det ganska gott ställt i min boende miljö och jag har ett jobb att gå till, som jag kan gå till för jag har hälsan i behåll. Jag har världens bästa familj och ingen av oss behöver gå i trasiga kläder eller med magarna tomma. Ja vi har det bra så mycket bättre en andra inte har det.
 
Där har min senaste tanke hamnat de senaste dagarna. Att jag har det rätt bra så vad mer kan jag vilja ha! Men så ser jag på facebook att man delar så mycket om världen. Om hur hemskt allt är osv, Jag återkommer alltid till samma sak! Varför! Varför delar vi så frekvent och visar hur illa det är överallt istället för att själva göra något konkret som förbättrar världen? En delning som visar hur hemskt det är gör inte världen bättre!
 
Där är min tanke nu, jag vill göra något, men jag vet inte vad! Skulle vilja starta något välgörande som hjälper andra! Funderar på om min fotograferingen skulle kunna göra något så andra hjälps. Kombinera ett intresse med känslan av att behövas för andra! Vi får se vart tanken leder mig och om jag kan förverkliga nåt bra i slutändan!
 

Förändringens tid eller ödet som lägger sig i?


Mina tankar fortsätter susa där inne i den lilla knoppen. Jag tror ju att allt händer av en mening. Hur kan annars så mycket tecken uppenbara sig för mig. Behöver jag mera svar en de jag redan har fått! Eller ser jag tecken för att jag letar? För att jag är öppen och mottaglig eller är det kanske mitt innersta som talar till mig. Mitt hjärta som talar om vad jag ska välja så jag ser det jag vill se?
 
Den där vägkorsningen där framme närmar sig allt mer. Den ena vägen ser klarare ut en den andra, men den sista pusselbiten saknas. Den tredje vägen har jag inte ens fått smaka på ännu! Kanske är det den som börjar klarna när jag fått smaka lite även på den? Kanske står jag där klar i tanken och vet vilken väg jag ska ta när jag är framme där om några dagar?
 
Kanske är det dags för förändring? Eller är det bara ödet som för mig på rätt väg i livet?

Tidigare inlägg Nyare inlägg