Spindlar och larver.....

 
 
 
 
 

......de små insekterna som ibland får det att krypa i skinnet på mig. Idag blev det dessutom gallskrik när katten kom in med den största råtta, sork eller vad det nu var för gnagare och la den på golvet mitt framför oss, den var redigt stor vill jag lova. Dagens hjärtinfarkt, tur maken var hemma och kunde begrava den i en påse ute i papperskorgen.
 
Egentligen är det rätt larvigt att bli rädd för sådant som är så mycket mindre, vet inte egentligen varför, det bara väcker ett obehag inom mig och jag skriker. Det är bättre nu mot förr, men helt övervunnet är det inte. 
 
Men när det gäller fotografering är det något annat. Det är som jag blir modigare på något vis när jag är bakom kameran. Jag vågar gå fram till allt möjligt, rätt nära, smygandes. Allt för att få till en bra bild. Det blir som en drog. Spänningen stiger i mig och jag känner adrenalinet flöda. Ska jag bli anfallen eller ska jag få till en bra bild. Låter helt galet, men fotograferingen är rätt spännande och känslan när man får en bild som man blir nöjd med eller iaf ser var det ska föreställa, den känslan är ett enda stort lyckorus. Snälla säg att någon mer kan få samma känsla när de fotograferar, jag känner mig lite smått galen faktiskt ;-).



Kommentera inlägget här:



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback