Spindlar och larver.....

 
 
 
 
 

......de små insekterna som ibland får det att krypa i skinnet på mig. Idag blev det dessutom gallskrik när katten kom in med den största råtta, sork eller vad det nu var för gnagare och la den på golvet mitt framför oss, den var redigt stor vill jag lova. Dagens hjärtinfarkt, tur maken var hemma och kunde begrava den i en påse ute i papperskorgen.
 
Egentligen är det rätt larvigt att bli rädd för sådant som är så mycket mindre, vet inte egentligen varför, det bara väcker ett obehag inom mig och jag skriker. Det är bättre nu mot förr, men helt övervunnet är det inte. 
 
Men när det gäller fotografering är det något annat. Det är som jag blir modigare på något vis när jag är bakom kameran. Jag vågar gå fram till allt möjligt, rätt nära, smygandes. Allt för att få till en bra bild. Det blir som en drog. Spänningen stiger i mig och jag känner adrenalinet flöda. Ska jag bli anfallen eller ska jag få till en bra bild. Låter helt galet, men fotograferingen är rätt spännande och känslan när man får en bild som man blir nöjd med eller iaf ser var det ska föreställa, den känslan är ett enda stort lyckorus. Snälla säg att någon mer kan få samma känsla när de fotograferar, jag känner mig lite smått galen faktiskt ;-).

Körsbär, studera och flyt!

 
 

Bloggen blir allt mer bortprioriterad känner jag och inläggen glesar sig. Livet kommer emellan och det är så mycket förändringar som sker i mitt liv just nu att jag har svårt att få tiden att räcka till. Eller ärligt talat prioriterar jag annorlunda och andra saker har dykt upp som är viktiga inför framtiden. Men fotograferingen fortsätter för det är ju en del av min hobby och jag älskar det. Så bilder det har jag massor och de bara ligger där och vill bli visade, men så tar det ändå flera dagar innan jag sätter mig här. Däremot har det blivit mindre fotograferingsjobb, men det har sina orsaker det med. Men bilder från vardagen är inte fel det heller, tänk så mycket minnen jag skapar inför framtiden. Som dessa bilder. När vi hade våra allra första körsbär i vårat körbärsträd. Eller ja inte första, men första stora mängden så man kunde plocka ihop en hel skål. Dessutom ljuvligt söta och perfekta som godis framför tvn. Tänk om några år när det vuxit sig ännu större.
 
Annars känns det som om jag har flyt i livet just nu. Jag känner mig glad och tacksam. Tacksam för att jag fått en sådan stor möjlighet. Att få studera med full lön. Jag kommer äntligen få min vidareutbildning och bli barnsjuksköterska. Och jag får läsa på min arbetstid. Så de närmaste två åren blir det studier på 50% och arbete på 50%. Dessutom har jag ju redan världens bästa jobb med världens bästa kollegor. Är så tacksam.
 
Det andra jag är tacksam för är att jag har så fina vänner och familj i min närhet som får mig att må bra, som bjuder in mig och som får mig att känna att jag är omtyckt för den jag är. Den känslan har jag saknat, känns som jag alltid får kämpa för att bli omtyckt. Jag är så himla tacksam att dessa människor kommit in i mitt liv. Och de senaste två helgerna med SPA-bad och grillning i Kolmårdsskogarna med bästa sällskapet och denna helg med kräftskiva, musik och många skratt tillsammans med massor av underbara människor har verkligen gett en energikick. Dessutom är jag så otroligt tacksam för min familj som ställer upp med barnvakt så vi får komma iväg på vuxenheter. Tack till er alla <3.
 
Och så har vi barnen. De växer, de frodas och de visar sina egna personligheter allt mer. Det bästa som någonsin hänt i mitt liv. De får mig ständigt att le eller mina hårstrån gråa av frustration. Men de formas hela tiden, lär sig nytt och tänk vilka barn jag har, starka, självständiga och trygga. Så fantastiska som individer var och en med sina egna personligheter. Precis lika mycket som vi uppfostrar dem lär de också mig och får mig att utvecklas och växa som människa. För föräldraskapet är inte alltid lätt, det finns inte alltid ett facit för vad som är rätt eller fel. Men mina barn får mig alltid att tänka till och ibland har de en poäng i det som de berättar.
 
Så en positiv framtid till mötes med underbar man, barn, vänner, släkt, kollegor, studier, jobb och en hel del nya upplevelser. Jag känner verkligen att kärleken spirar inom mig just nu. Hoppas den räcker till den mörkare årstiden detta år så det där mörka inte kommer tillbaka.
 
 
 
 
 
 
 
 
Fotograferade denna bild ovan med tanken att det kanske kunde bli ett tygtryck i framtiden.
 
 

Försökte fotografera stjärnor!

 
 
 
Det är knappt att jag vågar visa dessa bilder. Men jag gör det ändå. Hur som helst i helgen har det varit klarblå himmel och extra många stjärnfall har skvallrats om att man ska kunna se. Därför tänkte jag att det var dags att äntligen försöka sig på det där med stjärnfotografering. Högt ISO och lång slutartid förstår jag är ett måste och även att det gärna inte bör finnas så många ljuskällor runt omkring som kan förstöra, men annars har jag ingen aning om hur man fotograferar stjärnorna.
 
Nåväl det blev stativ och sen försöka ställa in rätt. Men där gick jag bet. Jag missade nämligen att få in fokuset rätt så det hamnade någonstans emellan träden och stjärnorna och gav en bild som inte alls blev särskild okej. Nästa sak var att mitt objektiv 50 mm var helt fel och jag fick inte motivet såsom jag ville. Ska man fotografera stjärnor tycker jag man ska ha med både natur och himmel och det var minst sagt svårt med ett 50mm och den plats jag stod på. Bilderna blev dessutom helt fel inställda upptäckte jag i efterhand då jag kikade på dem dagen efter och de blev alldeles för mörka. Så nej det här var inte riktigt min grej. Nästa gång jag gör ett försök får bli när jag har ett annat objektiv och så får jag försöka läsa lite mer om hur man gör.
 
Kanske finns någon expert bland läsarna som vet precis hur man gör? I så fall får du gärna dela med dig.